Tänk vad lite man vet om morgondagen eller dagen.
Ena stunden springer folk fram på Drottninggatan för att hinna med att shoppa så mycket som möjligt, eller hinna till tåget tex.
Sen väljer en endaste människa att skada så många han kan, genom att stjäla en lastbil o köra fortast möjligt igenom denna gågata o mejja ner folk.
Efter det tar gatan an annan vändning.nu springer folk för att överleva.
Hela stockholm stannar av mer eller mindre.
Folk lamslås, folk tar sig inte hem, folk dör, folk blir skadade,
En endast människa gjorde detta, att välja att andra skall dö.
Jag finner inte ord vad vi gick igenom denna dag.
Jag är djupt berörd av detta, det är liksom för nära, ska det vara såhär? Varför kan inte döden bli naturlig för oss, varför ska nån annan få bestämma över våra livsöden ?
Jag känner en stark oro för vart vårat samhälle är på väg.
Hoppas dom som blev direkt drabbade fick o får rejäl hjälp efter.
Jag själv behövde bara bry mig om att försöka ta mig hem till min familj som tur var oskadda.
Länge leve kärleken